Det är de små, små detaljerna som gör ‘et
Tillbaka igen efter en period av återställande efter extrem klantighet.’
Jag har bytt linuxdialekt från Mandrake till Fedora för att testa vad Red Hat har att erbjuda. Själva bytet är en lätt match, tar väl en timme ungefär, så efter en timme så är det bara lite småjusteringar kvar varav en är att få uid & gid att stämma av misstag hade jag lagt mitt vanliga konto som 500 istället för 501. Lat som man är tänkte jag att om jag tar bort mig som användare och lägger till mig igen och lägger till mig igen med uid 501 så slipper jag flytta en massa filer. Bra idé. Sagt och gjort, markera användare xyz, ta bort användare xyz, såja. Hmm varför tar det så lång tid. H-vete Fedora har default ikryssat knappen med “ta bort användarens hem-directory”.
Så ett jobb att återställa så mycket som möjligt startar, back-uper, minnet med mera måste lokaliseras och stoppas in. Min klantighet visade sig vara monumental då jag naturligtvis inte iddes göra en back-up innan bytet, jag har ju gjort det en massa gånger och aldrig behövt back-up. Suck. Suck
Nu har jag äntligen kommit tillbaks någorlunda, en del försvann för gott men det kanske är som med papper på skrivbordet att det inte saknas.
Jag återkommer med lite intryck av Fedora Core 3.
