Verklighet är inte något för feminister
Faktiskt en mycket väl skriven artikel om problematiken att använda religiös övertygelse som sakligt argument.
i artikeln Kvinnomisshandlare är avvikare talar Nilserik Olsson om de delar av verkligheten som det feministiska etablissemanget (japp det är etablissemanget nuförtiden) inte vill att någan skall få se.
Jag är bekymrad och ser denna feministiska religion på samma sätt som andra religiösa fundamentalistiska rörelser. Hur kan det gå så här då att alla hänger på och bekänner sig till denna nya religion utan att på något sätt bry sig om realiteter och fakta? Jo tre saker exponering, pengar och makt de tre vanliga luggslitna motiven till det mesta här i världen Genom att anamma den nya religionen så får man ett otal fördelar, iden akademiska världen pengar till sin karriär, i politiken en genväg förbi sina konkurrenter till de arbetsfria toppjobben.
Alla behöver någon att skylla sina misstag på och eftersom män finns överallt och inte har någon diskrimineringslag i ryggen så är allt deras fel förstås. Men det är inte vilka män som helst det är fel på och man ska peka finger åt, det är de andra männen, de som inte är frälsta och blivit medlemmar i kyrkan än. Tillåt oss att vara individer och inte feminister/kommunister/mansgrisiste/”born again” kristna eller något annat som vill skada en grupp på grund av grupptillhörighet.
Jag förstår faktiskt inte vad som hänt, tror vi idag att kvinnomisshandel skulle vara ett normalt mansbeteende? Till detta kommer att våldet skulle vara sanktionerat av oss andra fega män som inte törs slå sina kvinnor, är dett a sannolikt? Jag tror inte det, när jag växte upp på 50 & 60-talet fanns det från 3-års åldern en codex som sa att man aldrig slogs med flickor/kvinnor eller sådana som var mindre än man själv. Om man gjorde sådana handlingar var man ett fegt kräk som var värd allas förakt. Har detta ändrats så till den milda grad på de senaste åren?
Jag är för att alla människor, män som kvinnor, betraktas som individer med egenskaper. Om man har ett sådant betraktningssätt skulle inte lönediskriminering och andra konstigheter i yrkes och privatlivet finnas. Så länge vi kollektiviserar folk kommer det alltid finnas människor som “vet” vad som är bäst för medlemmarna i ett visst kollektiv, med andra ord någon form av “diktator” eller om man vill smickra “upplyst despot”. Vill vi verkligen ha en ny lilla faster som ledare?
